Firandet av Fars Dag blev inte riktigt som jag tänkt mig… Jonas fick presenter på morgonen och vi åt en god och mysig frukost tillsammans – jag bjöd därefter in min egen pappa på fika vid 15-tiden och tänkte vid 11.30 gå och handla det som behövdes inför fikabaket. Jag gick på toaletten innan och när jag torkade mig var det klarrött blod på papperet och även i toaletten!
Jag blev såklart livrädd, Jonas fick ringa förlossningkoordinatorn som ville att vi skulle komma in för kontroll. Efter en snabb koll på turlistan såg vi att båten gick 11.50 så vi fick snabbt skicka iväg barnen till sina morföräldrar o springa ner till båten.
Vi kom till Östra vid 12.30 och fick sätta oss i väntrummet, vi skulle “snart” bli uppropade… Timmarna gick och varenda en som kom in efter oss blev upprepade en efter en men vi satt där vi satt. Jag hade inte ätit någonting sedan frukost och allt eftersom timmarna gick så försvann orken mer och mer, till slut var jag uppgiven och sade att jag skulle åka hem med 18-båten, de verkade ändå inte bry sig om oss.
Vid 17.30, efter 5 timmars väntan blev jag uppropad och blev undersökt av en läkare, bebisen rörde sig och mådde bra i magen och hon kunde inte se någon pågående blödning utan bara “rester” men trots detta ville hon att jag skulle tillbaka för provtagning på måndagsmorgonen.
Vid 8 på morgonen var vi tillbaka på östra, fick först prata med en barnmorska som inte riktigt höll med läkaren från kvällen innan gällande proverna men hon sade att vi skulle få träffa läkaren som började vid 9 för att se vad hon sa.
Efter ytterligare väntan fick vi komma in till läkaren, vi pratade litegrann och hon gjorde ett ultraljud för att titta på graviditeten. Bebisens hjärta slog och den rörde sig, jag såg dock att hon mätte någonting och jag frågade vad det var, hon berättade då att hon såg blod bakom moderkakan och att en bit av moderkakan släppt.
Efter att konsulterat två kollegor och samtliga var ense om vad hon såg så sänktes min fragmin-dos och jag fick tabletter som skall försöka få stopp på blödningen, jag blev också sjukskriven och ordinerad vila och så skall jag tillbaka på läkarbesök på fredag för att se hur det ser ut.
Hon sa att i de flesta fall så går det bra men skulle moderkakan lossna helt finns det inget man kan göra… och här är vi nu, jag stillaliggandes med miljarder tankar som snurrar, jag är livrädd för det värsta – vill inte tänka såna tankar men det är svårt när man bara ligger…
Jag ber till alla högre makter att allt skall gå bra med både bebis och mig – just nu känns allt så ovisst. 🙁
Om någon har en solskenshistoria gällande en liknande situation att dela med sig av så gör gärna det – behöver få in lite positiva tankar i mitt inre! <3
Carolina