Igår var en för oss väldigt tung dag, det var då exakt 2 år sedan jag på morgonen befann mig på Specialistmödravården på Östra för att göra TUL.
Jag låg på britsen inne i ett rum och när bilden kom upp på skärmen så såg jag direkt, vår älskade Joel var alldeles stilla, hans hjärta slog inte! ?
Jonas hade då inte kommit in i rummet ändå då han letade parkering, jag försökte gång på gång få bekräftelse utav läkaren på vad jag sett men inte förrän J stod i dörröppningen fick vi beskedet – Joels hjärta hade slutat slå.
Livet stannade upp där och då, tusen miljoners tankar snurrade, tårarna sprutade – man tänkte praktiska saker som hur man skulle kunna berätta för barnen osv… vi fick möjligheten att åka hem om vi ville, för att komma tillbaka dagen efter för igångsättning men jag vägrade, han skulle födas direkt, jag kunde inte åka hem med vetskapen att mitt barn i magen inte längre levde.
Vi fick rum på BB, en kurator skickades till oss och jag fick information om att det kunde bli långdraget, att förlossningen kunde ta 2-3 timmar – det gjorde mig helt knäckt, HUR skulle jag orka kämpa så länge utan att en “belöning” väntade på mig?!
Vid 16.30 fick jag 1/4 tablett och vid 21-tiden började jag få lite ont… därefter gick allt snabbt, mitt i skiftbytet fick jag plötsligt byta från en vanlig säng som de trott jag skulle sova i till förlossningssäng, det var dags!
Klockan 23.20 föddes himmelens vackraste ängel, vår andra son JOEL Ingvar Jonas ?
Vi gick till graven hela familjen och lämnade lite saker, även min bror hade varit där och gjort detsamma vilket betyder otroligt mycket – jag är tacksam för de få meddelanden jag fick igår, från fina vänner som visade omtanke! ?När vi varit vid graven gick vi hem och åt tårta jag köpt med mig, en riktigt god sådan och vi kände alla att det blev en riktigt fin dag – trots sorg och saknad, det var vår älskade Joels dag! ?
Carolina