Klockan ringde tidigt idag för hela familjen, när barnen skickats iväg till skolan var det dags för mig och Jonas att ta oss in till stan, det var dags för ett besök hos vår barnmorska.
Vi kom till Östra Sjukhuset i god tid, strejken som berör våra skärgårdsbåtar hjälper ju inte riktigt till utan gör att man får åka hemifrån betydligt tidigare än vanligt..
Att sitta i väntrummet på specialistmödravården är tufft och riktigt tungt, man ser andra lyckliga blivande föräldrar, kvinnor med växande magar och ibland även små bebisar – att se allt detta samtidigt som ens egna tankar bara snurrar är tungt, man tänker på hur vi borde ha det nu – all lycka och alla planer som helt plötsligt bara togs ifrån oss, det känns så orättvist! ?
Vi skulle idag alltså träffa vår barnmorska för ett samtal, vi har inte träffat henne eller pratat med henne sedan Joel föddes stilla. När det blev vår tur så mötte inte bara hon upp utan även barnmorskan vi hade hela Oliver och Isabellas graviditeter och även första halvan av Joels innan hon blev sjukskriven, att se dem båda blev lite för mycket för mig och tårarna började rinna – igen.
Vi hade ett riktigt bra och långt (!) samtal – i 2 timmar var vi där, vi gick igenom allt som hände den där dagen den 21 mars, vi fick berätta om allt, allt ifrån hur/när vi fick beskedet till hur förlossningen gick och tiden därefter.
Det var prat, skratt och tårar, både från vår sida och från barnmorskans – de ville också se foton på Joel och det fick de såklart så gärna, och de sade som all personal som sett honom sagt; “han är ju så fin, en helt perfekt liten kille” – vår älskade prins. ?
Till slut så skildes vi åt men om några veckor ses vi igen, då är det dags för efterkontroll.
Carolina