Vissa dagar känns det extra motigt, trots att de allra flesta veckor flutit på som en dans och vågen har varit mer än vänligt inställd så känns det nu i slutet tufft…
Jag känner mig lite som en jojo – vågen hoppar fram och tillbaka och det känns som att jag “fastnat” på en vikt – men där vill jag ju inte vara, har ju ca 3-4 kg tills jag är helt nöjd och sedan så återstår ju arbetet att forma kroppen, så träningen behöver ta en större del utav mitt liv.
Jag hittar tyvärr inga helkroppsbilder på mig själv från tiden precis innan då jag drog igång med Viktväktarna (maj 2014) så några från hösten 2013 får duga som förebilder, det skiljer inte många kilon från då jag startade.
Hösten 2013 – på Fab Mamas
På väg till Öland 2013
När jag ser dessa bilder så undrar jag vad tusan jag höll på med – varför utsatte jag mig själv och min kropp för detta, och vad som är än lite mer läskigt är att just då – när jag såg ut så här, då tyckte jag inte att det var något konstigt alls.
Jag och min syster på julafton 2014
Jag på Julafton 2014, i en klänning från H&M, storlek M!
Det har ju hänt en del på dessa månader, och sedan julas har jag gått ner ytterligare några kilo.
Jag borde egentligen inte tvivla på mig själv, jag borde bara ge mig en klapp på axeln och tänka: “Herregud, vad du är bra” – men det är ju tyvärr inte alltid lika lätt som det låter alla gånger.
Hur gör DU för att ha kvar motivationen när det känns motigt och tungt?
Carolina
