Styrka!

Tack alla ni som gett gulliga kommentarer till mitt senaste inlägg, det är skönt att höra att man inte är ensam och att man "får" känna som jag gör…
Var ju i upplösningstillstånd då tidigare idag, och vid halv 6-tiden var jag tvungen att amma och då fortsatte såklart trotsandet – då var jag ju "fast" o kunde inte springa efter Oliver och säga nej osv, så då passade han på ytterligare, kände bara just då att jag inte orkade bry mig mera!

Strax innan 6 kom Jonas äntligen hem, det var idag riktigt otroligt efterlängtat kan jag lova!
Han tog hand om Oliver, och jag la mig bredvid Isabella i sängen o försökte somna henne – men jag själv lär ju varit den som somnat fortast – för helt plötsligt vaknar jag av ett ryck, och har en hungrig liten prinsessa bredvid mig – tittar då på klockan och den är halv 9! Jisses, snacka om att jag stensovit – har inte hört ett ljud från vare sig Oliver eller Jonas, läskigt! Oliver hade såklart varit en snäll kille sen pappa kom hem, ätit en massa gröt och somnat mellan halv 8 och 8 någonting – hoppas nu han (och jag) har en bättre dag imorgon!