Hela gårdagen bara försvann, förstår inte riktigt vad som hände…
När J och barnen var iväg så gick jag och la mig… vaknade en stund senare – och upptäckte då att klockan var 16.11, jag hade sovit i 3 timmar!!! En dryg halvtimma senare så var Jonas och barnen hemma igen, vi lekte och busade en stund och satte igång med tvätten – sen vet jag verkligen inte vad som hände, det var som om någon pucklade på hela mig – för helt plötsligt fick jag jätteont i hela kroppen, började frysa och hosta som en tok… läskigt!
Gick och la mig på soffan men frös så mycket så jag fick gå och hämta mitt täcke och ha omkring mig… Jonas fick sköta tvätten själv och barnen i den mån det gick, men när han var iväg ute i tvättstugan så fick jag använda de få krafter jag hade… Gick efter några timmar på soffan upp och hämtade lite vatten, plus att jag tog 2 panodil… gick sen tillbaka till soffan där 5:an var på hela kvällen. Efter en liten stund så började jag svettas som bara den – helt tokigt, så jag fick sparka av mig täcket för att det ens skulle bli uthärdligt… somnade till slut där i soffan medans “Catch me if you can” pågick.
Vid 23.30 vaknar jag av att Olivers dörr öppnas och ut kommer lillskrutten med sitt lamm (som han alltid sover med) och sin drickamugg – han kommer ut i vardagsrummet och säger “Var är pappa nu då?” Jag försöker förklara att jag inte vet (jag sov ju) och då slänger Oliver med armen så muggdelen lossnar, han håller bara locket i handen alltså – vatten över hela golvet, han blir såklart både rädd och ledsen och börjar gråta högt vilket gör att han såklart väcker sin lillasyster också – in med honom i vår säng, där han lägger sig tillrätta och somnar om på två röda… lugna Bella så att även hon somnar om! *puh*
Upp igen för min del och stänga av datorn och borsta tänderna, för att sedan krypa ner bredvid Oliver i sängen – och där har vi sovit tätt, tätt ihop inatt – han är inte vidare generös med att dela med sig av utrymmen min käre son! 😉 Vi sov gott iallafall tills klockan ringde imorse och det var dags att gå upp för dagis… mår bättre idag igen, hostar fortfarande men har inte det där onda, läskiga i kroppen som klubbade mig helt igår – hoppas, hoppas jag slipper sådant mer – riktigt obehagligt var det!
Carolina
Usch låter inte roligt alls, hoppas du piggar på dig och det var något snabbt övergående, Kramar
Usch vad det är jobbigt att vara sjuk & ännu jobbigare har det blivit sen man fick barn….
Hoppas att känslan håller i sig & at du snart är på benen igen vännen….
Kramar<3
Låter ju inte alls bra. Kanske läge att kolla upp det med din medicinering och så? Vill att du ska orka blogga ju! 🙂
Vilket knas med den hostan. Vet ju hur det kan vara. Riktigt jobbigt på nätterna. Hoppas du snart blir fri från den och får må bra! Vi bara måste ses snart igen =) Bara alla får vara friska samtidigt .Många kramar!
Ja fy vad otäckt att kroppen totalt lägger av så. MEN jag tror att den bästa medicinen är att sova och eftersom du sov 3 timmar på dagen och sedan halvsov i soffan hela kvällen så kanske du klara dig.
Jag håller tummarna!
Ja, ormarna här är inte att leka med. Jag har dock lärt mig acceptera dem mer och mer MEN när det kommer till barnen är rädslan stor för att de inte ska veta hur de ska hantera ett möte med en orm själv.
Nu ska jag laga middag. Sedan försöka tvätta bort “Vik” på väggen… suck 🙂
stor kryapådig kram
sara
Krya på dig 😉 Skönt att du lyssnade på kroppen INNAN – och passade på att vila lite – kroppen brukar ju säga ifrån – tyvärr är man nog dålig på att lyssna på den… Kram
Febertoppar är alltid lika läskliga men förhoppningsvis så är du på bättringsvägen nu, hoppas det i alla fall. Krya på dig!
Usch o fy… hoppas att du känner dig bättre snart!
Hoppas verkligen att du får bli frisk nu. Kram på dig
Men fy, hoppas att du snart är på benen igen. Så otroligt jobbigt att vara sjuk!
Kram från oss
Hej!
Fy vad läskigt. Du får ta det lite lugnt idag och krya på dej!!
Kramar