Mina underbara små juveler…
Allt som oftast är mina barn helt underbara mot varandra, de älskar att leka tittut och Oliver är jätteduktig på att hjälpa till med Isabella, speciellt med att hämta hennes saker osv… De kan busa omkring för fullt och verkligen tjuta av skratt, vilket är helt underbart att lyssna på!
MEN…
Så kommer vändningen, sekunden då något går emot Oliver – då vänder han all ilska mot sin syster och pratar om att “putta Bella” osv… oftast träffar han henne inte som tur är, för vi försöker ju såklart avstyra såna tankar omedelbart, men man hör inte allt – har tyärr inte ögon i nacken så något tjuvnyp har hon allt åkt på och då blir hon såklart jätteledsen – tills det i nästa sekund blir bra igen och de leker som aldrig förr, jag blir inte klok på dessa små underbaringar…
Är det det här som kallas syskonkärlek/syskongnabb tro?!
Carolina
hihi, låter precis som det var mina teens du skriver om.. när de var små alltså..;)
visst är det syskon kärlek.. 🙂
Utan tvekan;-) Ena sekunden är de som änglar mot varandra, nästa försöker de ta livet av varandra;-)
Här hemma blir det världskrig mellan varven, numera ger ju Tildis igen;-)
Varma kramar!
Jo det är väl så. Men kul att dom oftas leker bra ihop. Ha en bra dag.
Kram