Hon kan vara söt och snäll också… 😉
Min lilla Isabella… ja, vad skall man säga –
vissa stunder känner jag inte riktigt igen henne längre.
Hon har alltid varit en tjej med egen vilja men den har gått att tygla, men nu, vissa stunder vet man inte vad man skall ta sig till. Får hon minsta motgång kan hon vända på två sekunder och bli jättearg och ledsen… puh, är det det här som kallas 3-årstrots?
Jag kan verkligen inte komma ihåg att Oliver hade sånt här humör i den åldern…
Det är ju tur att mellan hennes humörsvängningar så är hon världens gulligaste lilla tjej som ger så mycket kärlek!
Tandläkarbesöket hon och J var på gick inget vidare, vår bestämda lilla tjej vägrade öppna munnen och visa tandläkaren sina tänder så de fick bege sig hemåt igen och nästa vecka gör vi ett nytt försök, då blir det jag som får gå dit med henne och hon har LOVAT att då skall hon minsann öppna munnen, vi får väl se! 😉
Det är de stunderna man lever för, det är då man vet hur lyckligt lottad man är över att man är MAMMA! <3
Carolina
gud va hon är fin måste jag säga ! Hagelbössan i högsta hugg när hon blir tonåring och killarna kommer springa efter henne 😉
Vad fin hon är!
Åh vad jag känner igen det du skriver. Min William är precis likadan!
Fasen vad jobbigt det kan vara. Vi ska till tandläkaren nästa vecka. (eller var det veckan därpå?) Vill inte ens tänka så långt 😉
Jadu, det är tur att man älskar dem över allt annat ! V har oxå sina stunder och blir fullständigt omöjlig när han inte får som han vill. Men jag antar att det bara är att bita ihop och “rida ut” den västa stormen, för jag antar att det går över förr eller senare.
Men det är INTE kul när man är mitt uppe i det !
Kram
Sötnos e hon allt! Vet hur jobbigt det där med trots och egen vilja kan vara. Stora sonen var mycket trotsig som 2-3 åring och lillen är det redan och han fyller ju 2 i maj =) Så man får veta att man lever minsann ;))
Tack för komplimangen om tårtan =) Jo, jag sökte in till tävlingen ja, och har kommit vidare till steg 2, sen får vi se ;)) Stor kram fina du!! / Sara
Vad kul! 🙂 Har länkat till dig nu! 🙂
Söt tös du har! 🙂 Det roliga är att jag tror man glömmer sen till nästa barn. Jag är äldsta barnet och får alltid höra att så var inte jag minsann som mins syskon. Oj vad dem glömt allt dumt jag gjort haha.
KRAM♥
Hehehe ni har också en “sån” hemma nu? 🙂
Elliot är tamejtusan helt rabiat ibland! Och jag VET att Tindra inte var fullt så här… hmmm… jobbig när hon var 3. Så det kan skilja, tro mig 🙂
Det jobbigaste här hemma med Elliot just nu är att han gapar och skriker nåt så in i bänken. Trumhinnorna fladdrar rejält när han sätter igång.
Men men, det går väl över… för att övergå i 5-årstrots hahaha!!
Kramar!