Åhh, jag blev så glad när jag kom hem för en stund sen och gick igenom mailen – hade nämligen fått ett mail från Bloglovin’ där det stod att JAG var en av de utvalda bloggar som får anordna en tävling i samarbete med Guldfynd – såå himla kul, är ju perfekt nu i dop/konfirmation/student/bröllops-tider! 🙂
Den här gången tävlar ni då om ett Presentkort på 1000 kr hos Guldfynd – visst är det väl ett toppenpris??
”Jag tävlar om ett presentkort på 1000 kr från Guldfynd – var med och tävla hos Carolina du också!”
Tävlingsreglerna är enkla och ALLA kan vara med och tävla!
För att delta i tävlingen vill jag att du här berättar om ett för dig
oförglömligt minne som inkluderar smycken,
kanske din student eller bröllopsdag – eller en förlovning?
Bara dröm Er tillbaka och berätta! Glöm inte namn, e-post och ev bloggadress!
Vill ni hjälpa mig att sprida tävlingen vidare så får ni hemskt gärna använda bilden och den kursiva texten under och lägga in i Er blogg.
TÄVLINGEN AVSLUTAS Söndagen den 30 Maj.
LYCKA TILL!
Carolina
Förlovnings- och vigselringarna är ju förstås något alldeles särskilt, men eftersom de ringarna ändå är “förväntade” så är det faktiskt en annan ring som jag fått av min man som är ett extra kärt minne. Jag fick den av honom strax efter att jag fött vårt första barn. Jag ligger där på förlossningen med det varma lilla knytet i famnen, vi har precis fått in en bricka med fika på av personalen och så lägger han upp ett underbart vackert litet paket åt mig. Inuti ligger en underbart vacker ring, som han dessutom har sett till att den matchar våra vigsel-/förlovningsringar. Jag blev så rörd att han hade kunnat tänka på något sådant mitt i all spänd förväntan över barnet som skulle komma. Idag får dessutom den ringen vara stand-in för vigselringarna, för efter barn nr 2 är ännu mina fingrar lite för tjocka för att få på dessa…
Mitt absolut mest värdefulla smyckeminne är när min 10-åriga dotter själv beställde ett halsband av en vän som gör fantastiskt fina smycken. När jag fick se hennes nya halsband och såg att det var ett hjärta med texten “MAMMA” på, då rann mina tårar… Älskade ungen min! ♥
En söt sak som har med ett smycke att göra är att jag var vansinnigt förtjust i en berlock i form av en vacker sko som jag ville ha under säkert ett år… Tyvärr var det för dyrt (tyckte jag). På min och Davves 5e årsdag så fick jag en liten ask av Davve och vad låg inte däri om inte den vackra berlocken!!! OCH det underbara med det hela är att Davve inte visste om hur mkt jag hade suktat efter den, han hade gått förbi affären, sett smycket och tänk att den skulle vara perfekt till mig <3 Kärlek!!
Skulle jag vinna detta presentkort så skulle jag välja ett smycke att gravera in min blivande makes och min underbara dotters namn på.. kanske ett vacker armband!
Jag har ett vackert guldhjärta som jag fått av min sambo…vår förstfödda dotter låg som liten o höll hårt i hjärtat varje gång hon skulle somna…det gör att halsbandet för mig inte bara är en fin gåva utan ett vackert minne och en personlig sak för oss alla tre =)
Är väl ett smycke som jag tappade bort för ca 7 år sen. Ett halsband med ett kors som jag fick på studenten av min far. Tyckte om den så mycket men slutade använda den för alla trodde jag var religiös men det är inga fel med det men jag var så liten och ville inte få ett sådant “rykte” ;D
Tacksamt så deltar jag gärna i din tävling om presentkortet hos Guldfynd…
För cirka tio år sedan tappade jag ett örhänge i vitguld med en briljant i som jag några år tidigare
fått i present av mina föräldrar. De var dessutom handgjorda. Det var ett intensivt sökande efter örhänget av flera personer men det hittades aldrig…bedrövelsen var total.
Kontaktade en guldsmed som kunde hjälpa mej med att införskaffa ett snarlikt smycke med samma storlek på
stenen, dock ej handgjort. Kände en stor tacksamhet för detta. Man kan inte med blotta ögat se någon skillnad på örhängena så den mardrömslika historien slutade lyckligt.
Dessa örhängen använder jag fortfarande dagligen men skulle jag ha turen att vinna så skulle det investeras i ett par nya örhängen i vitguld med briljant eller diamant i infattningen.
Hälsningar Pia
bakformen@gmail.com
Ett oförglömligt minne var ju helt klart när jag och min sambo förlovade oss..
Historian började egentligen när vi blev tillsammans på midsommaraftonsmorgon 2001 och bestämde oss sen 2007 att när nu när det datumet (22juni) inföll på en midsommarafton igen skulle vi förlova oss.
Så vi åkte ner till samma strand vid 3 på morgonen och hade en liten piknick. Min sambo hade köpt rosor som han spred på piknick filten och vi tände även ljus och hade baguetter och lite skumpa för att skåla. Ringarna hade vi köpt nån månad innan och nu satt vi där och myste.
Då säger min sambo “Ställ dig upp” jag fattade inte mycket och frågade “Vadå ställ mig upp?” han upprepade då igen “Ställ dig upp” så det gjorde jag. Han ställde sig då på knä och tog fram våra ringar och sa “Lilian, Jag älskar dig. Vill du gifta dig med mig?” Jag blev lite paff då jag inte alls förväntat mig nått frieri då han sagt att han inte ville gifta sig så jag sa “Vill du gifta dig med mig?” “Ja säger han, nästa gång den midsommarafton infaller den 22juni” Jag sa ju såklart “JA, klart jag vill gifta mig med dig” 🙂
Så nu väntar vi bara på att det ska bli midsommarafton 2012.. 🙂
Delar mina föräldrars minne av en borttappad förlovningsring. Efter en dag vid stranden flög den all världens väg när filten skakades. Omöjlig att hitta. Min mormor tillbringade timmar i flera år efteråt med att leta…
När morfar gick bort fick min pappa ärva hans ring. En ring med mycket kärlek genom generationerna!
Mitt bästa minne blir julafton 2001, då fick jag nämligen ett jättefint halsband av min lillebror i julklapp. Det var en svart-tonad tun kejda med ett av dom finaste hängsmycken jag någonsin sett. En oval lila sten med små diamantliknande stenar runt om hela stenen, samt två vita blommor med en röd sten i mitten på vars en sidan om stenen. Dagen innan hade min gammelmormor dött och några veckor senare när vi gick på begravningen, ville jag gärna ha halsbandet på mig eftersom jag tyckte det var så himla fint. När min farmor fick syn på halsbandet i kyrkan under begravningen utbrast hon, vet du vad Caroline det där halsbandet påminner mig mycket om min mamma, dvs min gammelmormor. Sen berätta hon för mig att gammelmormor hade där hon låg i sin kista en lila klänning med vita blommor på sig. Enda sedan den dagen har jag alltid tyckt och trott att det halsbandet var speciellt.
Mitt mest oförglömliga minne blir absolut min bröllops dag, kan det finnas någon mer oförglömlig dag i ens liv?=) Var ett helt underbart intimt bröllop med mysig middag, vacker väder och allt var verkligen perfekt.
Jag har inte så många smyckesminnen, men det jag aldrig kommer glömma var då jag för nåt år sen tillverkade mitt allra första budskapssmycke och la upp på bloggen, sjukt mycket positiv respons fick jag och det är anledningen till att jag fortfarande tillverkar budskapssmycken. Så kul att få göra så pass speciella smycken till andra 🙂
Bland mina smycken finns ett halsband med en snigel i guld. Den är från min man, men när jag fick den för 20 år sedan hade vi bara “varit ihop” några månader. Vi bodde 50 mil ifrån varandra och träffades bara varannan, var tredje helg – då blev det mycket pussande, riktigt “slemmigt” som sniglar. 🙂
Mitt bästa mina är från när jag var liten tror jag.. (nää våran förlovning var inget spännande 😉 )
Vet inte hur gammal jag var exakt men 4-6år något och pappa hade varit i Danmark, så hade han köpt med sig ett halsband till mig och ett lika dant till mamma med stenar på. Det har jag kvar än i samma ask. Och nog den finaste presenten jag fått av pappa som jag inte sagt jag vill ha..
Jag minns när jag var liten, kanske 7 år, som jag fick en gammal jättefin ring av min mamma som hon hade haft som liten. Jag hade ALLTID på mig den ringen, det fanns inget bättre och finare än den!
Tyvärr så växer fingrarna lika snabbt som resten av kroppen och ringen fick flytta till smalare och smalare fingrar, till slut så fick den knappt plats på lillfingret och då fick den hamna i en liten ask. Tyvärr har jag flyttat så många gånger att den underbara ringen försvunnit och jag har aldrig hittat en ring som jag ersätta den underbara!
Det roliga är att den inte ser särdeles speciell ut för andra, men i mina ögon är det en riktig “prinsessring” och om jag blundar och tänker på den så ser jag den helt kristallklart! 🙂
Jag var med om ett annorlunda oförglömlig minne när det gäller smycken.
Efter påsk blev jag som är reumatiker mkt sjuk, så sjuk att alla mediciner sattes ut och hela jag svullnade upp. Vad jag då inte hann var att ta av mina vigselringar utan de satt där de satt. Veckorna gick och svullnaden gav inte med sig och fingret blev blåare och blåare och tillsist var smärtan outhärdlig och jag fick bege mig till min smyckesaffär och de sågade upp ringarna.
Inte precis det jag drömt om då de bara suttit på fingret i 6 mån och gissa vem som grät en skvätt i bilen hem??
(Ringarna är fortfarande inte på plats då fingret fortfarande är svullet och sen ska man ha åd att laga dem oxå)
Men jag har lärt mig en läxa….
Jag har tipsat om din tävling i min tävlingsblogg
http://molnboanna.blogg.se/2010/may/guldfyndpresentkort-305.html