Idag var en sån där dag då jag var tvungen att ta mig ut, jag som helst av allt bara vill “gömma mig” hemma…
Vi hade tid hos kuratorn idag men igår ringde dem därifrån och sade att vår kurator var hemma för vård av barn… Så tiden blev ombokad till på fredag, ännu en dag vi måste till stan denna veckan alltså. ?
Var dock ändå tvungen att åka in idag då jag hade fått kallelse till AK-mottagningen för att jag skall sättas tillbaka på Waran efter att ha gått på Fragmin-sprutor hela graviditeten.
Jag kom inte längre än ner till båten innan en kom fram som hade hört vad som hänt och som ville beklaga sorgen – jag vet att de bara menar väl och vill visa omtanke men jag klarar helt enkelt inte av det ännu- så jag bröt ihop och började gråta mitt där på bryggan. ?
Det gör så ont, så ont, så ont...
Carolina
