En utav alla de vackra buketter vi fått i samband med att vi förlorat vår älskade son
Dagen igår var ju riktigt mysig och rätt bra känslomässigt sett, men när kvällen blev sen så blev det betydligt tyngre.
Det började när barnen skulle gå och lägga sig, då kom Oliver helt plötsligt och såg väldigt ledsen ut och sade “mamma, jag tycker det är så jobbigt utan Joel“… 🙁 Jag kunde ju inte annat än att hålla med honom men efter lite prat och kramande så blev det bättre och han somnade gott.
När jag och Jonas sedan satt och tittade på vem som skulle åka ur Let’s Dance så visade de ju två utav juniorerna som dansade, till Lejonkungen-sången och då brast det ordentligt för mig – tårarna började rinna nerför kinderna, den låten hade vi med på Joels begravning…
Varför skall saknad göra så ont?! 🙁
Carolina
