Hon kan vara söt och snäll också… 😉
Min lilla Isabella… ja, vad skall man säga –
vissa stunder känner jag inte riktigt igen henne längre.
Hon har alltid varit en tjej med egen vilja men den har gått att tygla, men nu, vissa stunder vet man inte vad man skall ta sig till. Får hon minsta motgång kan hon vända på två sekunder och bli jättearg och ledsen… puh, är det det här som kallas 3-årstrots?
Jag kan verkligen inte komma ihåg att Oliver hade sånt här humör i den åldern…
Det är ju tur att mellan hennes humörsvängningar så är hon världens gulligaste lilla tjej som ger så mycket kärlek!
Tandläkarbesöket hon och J var på gick inget vidare, vår bestämda lilla tjej vägrade öppna munnen och visa tandläkaren sina tänder så de fick bege sig hemåt igen och nästa vecka gör vi ett nytt försök, då blir det jag som får gå dit med henne och hon har LOVAT att då skall hon minsann öppna munnen, vi får väl se! 😉
Det är de stunderna man lever för, det är då man vet hur lyckligt lottad man är över att man är MAMMA! <3
Carolina
