Igår var en riktigt tung dag, jag vet inte riktigt hur jag tog mig igenom den men på något sätt gjorde jag det.
Många tårar rann nerför mina kinder och många tankar snurrade i huvudet, dagen var här då jag för sista gången skulle se min lilla prins. ?
Klockan 13.00 igår var vi på Östra Sjukhuset och träffade diakonen Gudrun vi träffat innan (då vi låg kvar på sjukhuset) och vår kontakt på begravningsbyrån – det var dags för oss att bädda ner vår älskade Joel i kistan.
Vi har valt en 75 cm lång vit kista till vår Joel och så valde vi att själva sätta på dekorationer på den, det blev jättefint och diakonen frågade tillochmed om hon fick sprida vår idé till andra föräldrar som hamnat/hamnar i samma situation som oss och självklart får hon det!
Vi valde den 75 cm långa kistan eftersom vi ville bädda ner personliga tillhörigheter hos Joel som han alltid får ha med sig – han har nu både snuttefilt, leksaker från syskonen, teckningar från syskonen, ett brev från mig och en mjukiskanin som har hans namn och födelsedatum broderat i öronen. Han ligger iklädd sina egna kläder och är omsvept av sin alldeles egen filt som han har haft runt sig ända sedan han föddes. ❤️️
Även om det var en otroligt tung dag så kändes det ändå så skönt att själv vara där, att bädda ner honom och göra det precis så som vi vill – och mjukare än så kan han inte få det, allt blev såå fint – bara det bästa är gott nog åt vår älskade kille. ?
Det var också skönt att kunna få se honom, känna på honom och pussa på honom igen – det behövdes för detta trasiga mammahjärta. ?
Idag är det exakt en vecka kvar till begravningen…
Carolina
Tårarna bara rinner.
Många kramar till er <3
Trots all tragik så låter det som det var en “fin” dag ni fick med joel (hoppas du förstår hur jag menar). tror det är viktigt att vara med och ordna med allt, tror det är bra för sorgearbetet.
min lillebror har varit med om samma som er och för dem var det jätteviktigt att få vara med hela vägen fram till begravningen.
styrkekramar till er!