Här hemma pågår sjukstuga för min del – jag hostar, snörvlar och har feber.
Det här är inget kul.
Försvinn elaka förkylning, försvinn!
Carolina
Jag mår inte så bra…
Under dagen idag har jag bara blivit sämre, när jag vaknade imorse var jag ”bara” lite snorig, det har nu utökats ordentligt till även ont i halsen, ont i kroppen och lite feber –
jag känner mig inte vidare tuff just nu.
Jag har verkligen inte tid att vara sjuk nu, så snälla, snälla förkylning och feber –
försvinn över natten så det blir jobb för min del imorgon och allt kan fixas och donas så som det måste!
Carolina
TACK!
TACK alla Ni underbara som kommit med stöttande och peppande kommentarer,
ni är fantastiska! <3
Jag har varit nere på botten en gång tidigare, och jag kommer INTE hamna där igen –
jag är på väg upp igen, det känns bättre idag – en mycket skön känsla.
KÄRLEK till Er omtänksamma läsare där ute! <3
Carolina
Panikångest och brandlarm
År 2000, efter att jag drabbats av Massiv Lungemboli så kom nästa bakslag, jag hade
”på köpet” även fått panikångest.
Jag har bara svimmat en gång i mitt liv, det var den där dagen, dagen då det upptäcktes att jag drabbats av massiv lungemboli, stora proppar i lungorna, när jag kom in till sjukhuset fick jag veta att om jag kommit in någon minuter senare kunde det varit för sent, då kanske jag inte överlevt.
Jag fick ligga på intensiven i tre dygn med full bevakning dygnet runt och därefter spendera nästan en vecka på vanlig medicinavdelning – efter det så förvandlades mitt liv helt och hållet.
Jag fick panikångest.
De första åren var det riktigt jobbigt, jag kunde knappt åka kollektivtrafik själv och kunde inte besöka stora köpcentrum, blev jag varm eller kände jag mig instängd så kom känslorna krypande, jag blev yr, det kändes som att jag skulle svimma – och som ni nu vet, jag kan bara förknippa svimma med något mycket allvarligt.
Jag var i kontakt med olika kuratorer och psykologer, var där någon/några gånger men det slutade med att jag inte gick dit – de hjälpte mig inte, de fokuserade inte på mitt problem utan babblade en massa annan strunt.
Åren gick och det blev bättre, sedan jag fick Oliver år 2007 har det blivit MYCKET bättre, jag har vågat ta tag i saker ordentligt och gett mig iväg på turer i köpcentrum och på kollektivtrafik ENSAM och jag fixade det – självförtroendet växte och jag har mått bra,
jag trodde att jag blivit frisk!
MEN… en lite ”skitsak” kan tydligen sätta igång allt som med ett knapptryck.
Idag gick brandlarmet på jobbet, och vi fick utrymma byggnaden jag jobbar i, jag jobbar på 8:e våningen så det var många trappor att gå i, och på varje våning kom det mer och mer folk som skulle ta sig ut, det blev varmt, folk gick långsamt och jag fick den där känslan, känslan av att vara instängd, jag ville bara komma ut…
Känslan var så välbekant, trots att det var flera år sedan jag hade det just SÅ jobbigt senast, det var jättejobbigt – panikångesten kom på besök.
Jag mådde inget vidare de resterande timmarna på jobbet, och mår väl fortfarande lite sisådär – det här är en dag då jag behöver mycket kärlek!
Carolina
Vilket bemötande!
Tandläkarbesök är över och jag lever! 😉
De flesta av er som hängt med här ett tag vet säkerligen om min tandläkarskräck och idag var det då dags för ett tandläkarbesök för min del, inget jag såg fram emot men med tanke på att det var på Östra Sjukhuset (eftersom jag går på Waran) så kändes det iallafall lite lättare…
Kom dit och träffade tandläkaren och tandsköterskan – wow, vilka fantastiska människor, de fick mig att känna mig helt avslappnad, trygg och lugn, och efter mycket lirkande (det var såklart en besvärlig tand som inte ville släppa taget) så var jag klar, tanden jag haft besvär med är nu inte längre kvar i min mun!
Jag ska tillbaka dit i nästa vecka och ta bort stygnen, men jag kan lova att det kommer kännas betydligt lättare att gå dit då, för som sagt – WOW, vilken fantastisk personal de hade – dessa båda kvinnor borde ALLA tandläkarrädda människor ha möjlighet att få träffa!
Har nu såklart ont, går på smärtstillande och har spenderat i princip hela dagen i soffan men det funkar… hoppas dock att det känns betydligt bättre imorgon!
Tummen upp för sjukhustandläkaren och sköterskan på Oral Medicin Östra! 🙂
Carolina
Uppe med tuppen…
Idag blir det en tur till stan, ett tandläkarbesök väntar…
Behöver jag säga att jag inte är alltför lycklig just nu?
Carolina
Energitjuvar!
Bild hittad på Google…
Åh, jag blir så trött!
Varför kan människor inte bara vara raka och säga rakt ut vad de tycker och tänker och sedan stå för det istället för att säga/skriva något som sedan visar sig ha någon helt annan innebörd än vad som sagts/skrivits?!
Jag blir så trött…
dessa energitjuvar, jag har det betydligt bättre utan sådana i min närhet, så det så!
Carolina
Tandläkarbesöket
Gårdagens tandläkarbesök blev inte alls som jag tänkt mig…
Jag är inget större ”fan” utav tandläkare i allmänhet utan har väl vad man kan kalla ”tandläkarskräck”, därför kände jag mig riktigt duktig när jag till slut befann mig hos tandläkaren på avtalad tid igår, laddad för en rotfyllning…
Efter att ha plockat bort den tillfälliga fyllningen säger då tandläkaren att det INTE GÅR att göra en rotfyllning på den tanden som hon tänkt, utan att den kommer att vara tvungen att dras ut… skräcken tar tag i mig, dra ut en tand – No, No, NOOOO!
Eftersom jag går på Waran (blodförtunnande medicin) så har jag dock ett trumfkort som jag spelar ut, jag säger att jag vill då dra tanden på Östra, hos sjukhustandvården – jag vill bli remitterad dit…
Okej, säger tandläkaren till detta och frågar om hon ska laga en annan tand, ”javisst” svarar jag lite kaxigt, ”det är ju lika bra när jag ändå är här”… Visar henne då en tand på andra sidan i munnen som jag vet att det är ett hål i, hon tar en bild på den, tittar en stund och sedan kommer domen ”ja, men den här måste ju rotfyllas”…
Hon öppnar upp tanden och lägger en tillfällig fyllning och så får jag en ny tid om några veckor för rotfyllning. Resultatet då efter gårdagens besök? Två stycken tillfälliga fyllningar och en helt bedövad mun…
Behöver jag säga att min kärlek till tandläkare INTE har växt sig större? 😉
Carolina
Hipp hipp hurra!
Idag har jag namnsdag!
GRATTIS till mig och alla andra som heter Karolina/Carolina! <3
Carolina
Resfeber!
Bilden är hittad på Google…
Okej… jag erkänner, jag har resfeber!
Väskan är färdigpackad men det känns ändå som jag glömt hälften… ska nu försöka få i mig lite frukost innan jag beger mig in till stan…
Ett frisörbesök väntar och sedan ska jag möta upp min rumskamrat Petra och härliga tjejerna Pernilla och Jannie… jag är nervös, jag är inte van vid sånt här – att åka iväg själv på lyxigheter… När galan var i Göteborg var det ju inte alls på samma sätt, då kom jag dit samma dag och åkte hem på natten… så är det inte nu…
Såå… ser någon en förvirrad Göteborgare i kungliga hufvudstaden så ta väl hand om henne! 😉
Mammagalan 2011 – here we come!
Carolina