“Jag älskar åka morfars moped, jag behöver det”
Carolina
Fredagen den här veckan är otroligt efterlängtad, det har varit en jobbig vecka med långa arbetsdagar och en hel del krångligheter så det känns riktigt skönt att man har några dagars ledigt att se fram emot nu!
Det blev en tidig kväll för mig igår, var såå trött när jag kom hem – Oliver kröp upp och la sig hos mig och så pratade vi en stund…
Jag: Nu fyller du snart 3 år! (7 augusti)
Oliver: Jaaa, då får jag paket!
Jag: Ja, det får du – vad vill du ha i paketet?
Oliver: Jag vill ha sån datorn…
Jag: Vill du ha en sådan dator med Bilarna (Cars) på?
Oliver: Jaaa, jag älskar den! (Oliver kompis Max har en sådan)
Jag: Okej, då får du önska dig en sådan när du fyller år! Vem vill du ska komma på ditt kalas då?
Oliver: Morfar, bara min morfar!
Sen så var det slut på den konversationen – då kom J in efter att ha varit ute med Topzy…
Önskar er alla en härlig fredag, hoppas ni har lika strålande väder som vi!
Carolina
Oliver är såå söt när man vaknar upp ibland mitt i natten, han är verkligen helt groggy och det är så härligt att höra hans röst!
Inatt utspelade sig följande:
Oliver: Pappa, jag vill ha dricka!
Pappa J gav Oliver vattnet…
Oliver: Jag kan inte dricka!
Jag: Kan du inte?
Oliver: Neej.
Jag höll muggen åt honom och han drack… la mig sedan ner igen.
Oliver: Titta, där är ju mamma också! (Hann ju knappt ses innan han la sig igår)
Pappa J: Ja, där är mamma också, vilken tur…
Oliver kröp ner bredvid mig…
Oliver: Jag älskar mig mamma! 😉
Carolina
Oliver är för härlig just nu, han har ju alltid pratat mycket men man märker att han börjar bli en stor kille, det är dock inte alltid lätt att veta vart de får allt ifrån…
Häromdagen så var han på lite dåligt humör, då kom han fram till mig och drog mig i byxbenet:
O: Mamma, jag vill ha en ny!
Jag: Vad vill du ha för nytt?
O: Jag vill ha en ny mamma!
Jag: Jasså, varför det?
O: Jag måste köpa en ny i affären… en mamma och cola light!
Carolina
Satt och la över kort från kameran in i datorn och tittade på dem, även Oliver var bredvid och ville kika…
När jag kom till just detta kort så utropade han;
“Titta, där är Oliver – han ska bara busa hela tiden!”
Älskade lilla gullunge, om du visste hur rätt du har – du är allt en riktig BUSUNGE! <3
Carolina
Han kunde inte alls komma till ro igår kväll, låg och hostade och grät för att han hade ont i halsen, och ju mer ledsen han var desto värre blev det ju i lillskruttens hals… 🙁
Det är ju dock inte så lätt att uttrycka sig när man är liten, utan han låg där och var ledsen och sa gång på gång på gång att “jag har jätteont i tungan“…
Eftersom jag gick tidigt hemifrån imorse så vet jag ju inte riktigt hur det var med honom, men han sov väldigt gott när jag gick och han hade ingen feber – hoppas, hoppas att mitt lilla hjärta mår bättre igen!
Carolina
Oliver var ute i trädgården med sin nya bil “Draken” (Rorri’s kompis), jag själv stod i dörröppningen och tjuvkikade lite vad han gjorde…
Hörde honom gå omkring och prata lite för sig själv, och plötsligt så säger han “Nu så ska vi cykla, “Draken”” – han tar med “Draken” och sätter honom på min cykelsadel, släpper sedan så bilen ramlar ner på andra sidan cykeln…
Han springer dit och så hör jag honom säga “Hur gick det nu då “Draken“??”
Carolina
Samtalet jag väntade på kom för en stund sedan, nu var det hon som gjorde den första undersökningen och som jag haft mest telefonkontakt med igen som ringde…
Samtalet gick inte som jag ville, och när vi lagt på så rann tårarna nerför kinderna…
Oliver kunde inte förstå varför mamma var så ledsen och pratade en massa “Mamma är jätteledsen“, “Jag behöver pussa mamma“, “Nu blir mamma glad jag pussar” osv osv… lillkillen överöste mig med pussar och kramar, allt i förhoppning om att kunna trösta sin mamma – han är så fin min lilla kille…
Han märkte ju dock att mamma inte blev särskilt mycket gladare även om jag såklart inte kunde låta bli att le när han pussades och kramades och frågade “Mamma är ledsen?“, jag svarade “Ja, mamma är ledsen för att doktorn är dum mot mamma“…
Det gick en stund, och så kom det “Mamma – jättedum doktor”!
Carolina
TACK alla söta ni för alla era gulliga kommentarer, det värmde verkligen i hjärtat att komma hem efter en lång dag och få läsa dessa – ni är underbara! <3
Alla har ju dock inte hängt med här i bloggen från början, och undrar vad det är för undersökning jag gjort så jag tänkte berätta lite kort vad det hela handlar om…
För 10 år sedan (i oktober 2000) drabbades jag av Massiv Lungemboli (stora blodproppar i lungorna) och detta pga p-piller… jag var riktigt illa däran och kom in till sjukhuset i sista stund, fick ligga på intensiven med full bevakning dygnet runt i 3 dagar innan jag var såpass stabil att jag kunde flyttas till en vanlig medicinavdelning för fortsatt vård.
År 2001 hände något igen, och en undersökning gjordes – då hittades det pyttesmå proppar i ena lungan, de vet inte om det var rester från det gamla eller om det var nya proppar som hade bildats (trots att jag gick på blodförtunnande medicin). Blev efter detta satt på livslång behandling av Waran (blodförtunnande medicin).
Läkarkontakten på Sahlgrenska har det varit si och så med under åren, jag har träffat på läkare som varit guld värda för mig och läkare som inte brytt sig ett smack och struntat totalt i allt man sagt och gjort… För några år sedan bestämde iallafall en utav de bästa läkarna jag träffat att jag skulle få genomgå en ny lung-undersökning för att se hur lungorna såg ut nu, men så var jag då gravid med Oliver, sen ammade jag – fick en ny tid, blev gravid med Isabella osv… sen jag slutade amma Isabella har jag försökt få ny tid för denna undersökning men hela tiden blivit motarbetad av en läkare som minsann tycker att den undersökningen är helt onödig…
För en månad sedan fick jag träffa ytterligare ny läkare, och tack och lov så var det en mänsklig läkare som tog sig tid att lyssna – och han tyckte det var självklart att undersökningen skulle göras, för att se hur lungorna ser ut idag – om det finns något där så får de reda på det och kan göra något åt det, och finns det inget så kan det förhoppningsvis stärka min självkänsla och få mig att inse att jag är frisk och att alla “småskavanker” inte behöver ha något med lungemboli att göra…
Jag fick imorse ett radioaktivt ämne insprutat i armvecket, och sedan togs det bilder på mina lungor… fick inget besked idag, bara en upplysning om (när jag satt i väntrummet) att jag skulle komma tillbaka på fredag klockan 8 för ännu en undersökning… Blev såklart helt förstörd och trodde de hittat något som var galet… (undersköterskan förklarade ingenting), så J ringde dem sen när vi satt i bilen och frågade om varför osv… fick då till svar att det var en standardgrej, att det var en såkallad del 2 utav undersökningen… de tyckte dock det var märkligt att det inte fanns någon sådan info på kallelsen jag fått… och själv tycker jag väl inte att undersköterskans agerande var det bästa, vissa ska helt klart inte jobba inom sjukvården…
Såå… ytterligare undersökning på fredag alltså, hoppas ni fått lite svar på era frågor – och att ni orkat läsa, trots att det inte blev så kort. 😉
Carolina