Arkiv - Etikett: Östra Sjukhuset

Familjen

Joels 2-årsdag!

Igår var en för oss väldigt tung dag, det var då exakt 2 år sedan jag på morgonen befann mig på Specialistmödravården på Östra för att göra TUL.

Jag låg på britsen inne i ett rum och när bilden kom upp på skärmen så såg jag direkt, vår älskade Joel var alldeles stilla, hans hjärta slog inte! 😢

Jonas hade då inte kommit in i rummet ändå då han letade parkering, jag försökte gång på gång få bekräftelse utav läkaren på vad jag sett men inte förrän J stod i dörröppningen fick vi beskedet – Joels hjärta hade slutat slå.

Livet stannade upp där och då, tusen miljoners tankar snurrade, tårarna sprutade – man tänkte praktiska saker som hur man skulle kunna berätta för barnen osv… vi fick möjligheten att åka hem om vi ville, för att komma tillbaka dagen efter för igångsättning men jag vägrade, han skulle födas direkt, jag kunde inte åka hem med vetskapen att mitt barn i magen inte längre levde.

Vi fick rum på BB, en kurator skickades till oss och jag fick information om att det kunde bli långdraget, att förlossningen kunde ta 2-3 timmar – det gjorde mig helt knäckt, HUR skulle jag orka kämpa så länge utan att en ”belöning” väntade på mig?!

Vid 16.30 fick jag 1/4 tablett och vid 21-tiden började jag få lite ont… därefter gick allt snabbt, mitt i skiftbytet fick jag plötsligt byta från en vanlig säng som de trott jag skulle sova i till förlossningssäng, det var dags!

Klockan 23.20 föddes himmelens vackraste ängel, vår andra son JOEL Ingvar Jonas 💙

Vi gick till graven hela familjen och lämnade lite saker, även min bror hade varit där och gjort detsamma vilket betyder otroligt mycket – jag är tacksam för de få meddelanden jag fick igår, från fina vänner som visade omtanke! 💖När vi varit vid graven gick vi hem och åt tårta jag köpt med mig, en riktigt god sådan och vi kände alla att det blev en riktigt fin dag – trots sorg och saknad, det var vår älskade Joels dag! 💙

Carolina

Familjen

21 Februari 2009

Promenaden kvällen innan gav resultat!

På morgonen den 21 Februari 2009 drog värkarna igång och innan lunchtid så var hon hos oss – vår älskade prinsessa, vår Isabella!

Förlossningsberättelsen hittar ni här – lite dramatiskt var det allt men allt gick bra. <3

Grattis älskade Isabella – idag fyller du alltså 9 år! <3

Du är en tjej med skinn på näsan som kan ha ett väldigt hårt/tufft yttre men som har världens mjukaste insida – du älskar dina syskon över allt och ditt stora intresse är dans och cheerleading!

Du är en helt fantastisk tjej och vi är så glada över att du är vår – vi älskar dig vår älskade prinsessa! <3

Carolina

Familjen

Dagarna på BB

Jag fortsätter med att försöka komma ikapp litegrann… Celice föddes ju alltså då den 15 februari men det skulle visa sig att inte förrän den 22 februari fick vi komma hem!

Isabella, min äldsta dotter fyller år den 21 februari och det var nog det som gjorde mest ont – att inte kunna vara hemma och fira hennes födelsedag, men hon fick iallafall en fin present för på hennes födelsedag kom min lillasysters dotter till världen, och jag blev moster för första gången!


Nåja… tillbaka till vår tid på BB! Jag levde i ett känslomässigt kaos minst sagt, tårarna sprutade på mig konstant och jag var livrädd att något skulle hända så jag inte skulle få åka hem med mitt barn den här gången heller…

Jag var upp över öronen förälskad och överlycklig över vår vackra lilla Celice samtidigt som sorgen över Joel gjorde sig starkt påmind, känslorna krockade ordentligt där!

Jag var konstant orolig och jag tyckte Celice åt dåligt och att hon var ”slö”, personalen bara ryckte på axlarna åt min oro och sade att allt var bra, Celice fick godkänt på läkarundersökningen och man sade att vi skulle få åka hem dagen efter hon fötts… så blev det inte riktigt.

Min känsla över Celices beteende försvann inte, jag tyckte att hon var slö och åt dåligt, efter några dagar blev hon dessutom gul och snart därefter konstaterades att hon hade gulsot och behövde ljusbehandlas.


Celice i ”solsängen”

Efter beskedet bröt jag ihop (igen) – trots att även Isabella drabbades av gulsot och behövde sola 2009 så blev jag så himla rädd och dagligen så pratades det om att vi skulle få åka hem men sedan visade bilirubin för högt eller vikt för lågt så förhoppningarna grusades gång på gång…

Jag är säker på att jag var rödmarkerad med en varningstriangel eller liknande i min journal eftersom ett besök inne hos mig ofta innebar en stortjutande patient – tiden ensam på BB med Celice och all oro var otroligt psykiskt påfrestande, tur att det fanns 2 undersköterskor där som var guld värda – dels Jennifer som jag träffade redan efter Joels födsel, hon fixade smoothie åt mig gång på gång på gång och även nu när jag var där med Celice. <3 Sen var det Sandra, inte nog med att hon var ”amningsexpert”, hon tog sig också tid att vara ”jourhavande kompis” – en helt fantastisk människa! Utan dessa 2 som stöd vet jag inte hur det hade gått… så från djupet av mitt hjärta – tusen miljoner tack! ❤️

Till slut blev det då iallafall den 22 februari, dagen vi fick åka hem och denna dag var det verkligen så – vi fick lämna sjukhuset med vår dotter för att åka hem till Oliver & Isabella, två stolta storasyskon.


Äntligen hemma!

Carolina

Familjen

15 Februari 2017 – Igångsättning!

15 Februari 2017, äntligen var dagen här – den kom till slut även om jag var väääldigt tveksam till att det någonsin skulle bli det datumet. 😉 Vi hade tid för igångsättning på Östra Sjukhuset i Göteborg klockan 08.00 på morgonen och det blev inte många minuter sömn den natten kan jag lova. Vi var på plats i god tid och blev hänvisade till att vänta i väntrummet, det fanns nämligen INGA lediga förlossningssalar när vi kom dit utan vi fick vänta, vänta och vänta…

Min oro växte sig bara större och större under tiden i väntrummet, jag tyckte inte att Celice alls rörde sig på samma sätt och jag kände paniken växa – skickade J för att höra efter när vi skulle få komma in flera gånger men fick bara samma svar – ”vi har tyvärr inga lediga rum…” Strax efter 10 orkade de nog inte längre med vårt ”tjöt” för till slut så blev vi hämtade och vi fick komma in i ett annat rum för att iallafall få ett CTG och se så att Celice mådde bra och för att lugna min oro.

Allt såg bra ut på CTG och J passade på att ta en tupplur…

Strax innan klockan 12 kom personalen in på vårt ”tillfälliga rum” och sade att nu fanns det äntligen ett rum ledigt till oss och vi fick promenera dit och göra oss hemmastadda.

Vi pratade och ”lärde känna” vår barnmorska lite mer och tro det eller ej, men det visade sig vara SAMMA barnmorska som förlöste Isabella för 8 år sedan – hur stora är oddsen för det?! 😉

Man gjorde en undersökning för att bestämma vilken metod som skulle användas och barnmorskan valde att ta hål på hinnorna, klockan 12.00 gick vattnet.

CTG inne på rummet, man fick passa på att njuta av solen som sken på utsidan.

Efter att vattnet gått fick jag promenera runt lite, allt var lugnt och stilla, kände av någon enstaka sammandragning och så men inget större och inget som kändes som att det gjorde någon nytta…

Roade mig med att ta ett sista kort på stora magen under mina promenader

Klockan 15.30 satte man in värkstimulerande dropp med förhoppning att det skulle dra igång, man satte igång på lägsta dos och jösses vilken skillnad det blev på sammandragningarna direkt, nu började det göra ont och det satte igång ordentligt. Efter någon timma efter droppet satts var det dags att möta min bästa vän – lustgasen! <3

Det finns verkligen inget bättre än lustgas <3

17.10 gjordes en läkaranteckning att de hade haft ronden, att förlossningsarbetet var igång och att jag var öppen 6 cm. (Jag var knappt medveten om att läkaren var inne just då – i samband med detta kom personalen dessutom in med mat till mig! Liiite dålig tajming kan man tycka. ;-))

I samband med ronden så tryckte det på ordentligt och jag började krysta.

Klockan 17.20 kom hon till oss – vår älskade lilla dotter CELICE Elisabeth Joline <3

Förlossningen gick alltså otroligt snabbt, från det att jag började känna av värkarna vid 15.30 så tog det inte ens 2 timmar innan hon föddes, jag är så nöjd med förlossningen och personalen jag hade hos mig var helt fantastisk – tyvärr fick ju inte ”Isabellas barnmorska” förlösa Celice eftersom hon hann gå hem men hennes efterträdare var väl insatt i min historik och gav ett fantastiskt bemötande och gjorde så att allt blev så bra som möjligt. <3

Eftersom Jonas fick äta upp maten som serverades mig när jag skulle börja krysta så smakade ”födelsebrickan” extra gott denna gång! 😉

17.32 avgick placentan – u.a och vid 20-tiden flyttades vi över till BB med miljoners sorters känslor i kroppen!

Carolina

Familjen

Ombokade besök och ny kontakt

kurator

Jag tror att jag tidigare nämnt att den kuratorn vi haft med oss under hela vår resa, hon som träffade oss första gången redan innan förlossningen sattes igång är gravid.

Vi hade planlagt att vi skulle gå till henne varannan vecka, i början gick vi varje vecka och sedan då varannan fram tills för ca en månad sedan, efter vårt senaste besök hos henne fick vi en ny tid två veckor senare men strax innan ringde sekreteraren och berättade att hon var sjuk så vi fick ett nytt besök inbokat ca 1 vecka senare, även inför detta besök ringde sekreteraren och sade att hon var sjuk – nu hade hon dessutom blivit sjukskriven och kommer inte komma tillbaka förrän efter sin föräldraledighet.

Vi fick då en ny tid hos kuratorn som skulle ”ta över oss” och denna tid var igår.

Det var lite stelt till en början, ingen av oss visste riktigt var vi skulle börja, hon hade ju inte följt vår resa från början och det stod inte sådär jättemycket i anteckningarna berättade hon, så någon vidare bra överlämning tycks det inte ha blivit. Hon började iallafall med att ställa lite frågor och sen lossnade det, vi pratade en massa, mina tårar rann (som vanligt) och det kändes riktigt bra när vi gick därifrån, hon hade ett lite annorlunda arbetssätt än vår tidigare kurator men jag gillade det, det kändes som att hon kom med förslag/tankar på olika problemlösningar/situationer osv och jag ser fram emot att träffa henne igen om ca 2 veckor! 🙂

Carolina

Okategoriserade

Kurator-samtal och efterkontroll!

Igår var en väldigt jobbig dag, två ”ärenden” på Östra Sjukhuset väntade, det känns verkligen som att vi är stammisar där – inte nog med att vi gått där alla 3 graviditeterna, nu går vi där också hos kuratorn.

Igår var det först ett samtal med kuratorn som stod på agendan, det kändes tyngre igår än samtalet innan – varför vet jag inte riktigt… Det känns som att alla känslor i princip sitter på utsidan just nu, och att minsta lilla får den där berömda droppen att rinna över. Jag har klarat mig ett par besök hos Kuratorn utan tårar men igår gick det inte längre, igår började de rinna igen.

Direkt efter samtalet med kuratorn så blev det att skynda bort till Specialistmödravården där vi skulle träffa min barnmorska, det var dags för efterkontroll. Vi pratade en stund först och sedan togs det blodprov (järnvärde och socker) samt urinprov på mig, allt såg bra ut så det var bara att fortsätta in i nästa rum, till den alltid lika roliga gyn-stolen.

Allt hade läkt jättebra, och allt kändes bra när hon tryckte på magen, hon passade också på att ta ett cellprov när jag ändå var där – lika bra att göra allt på en och samma gång när man ändå är där.

Med mig hem fick jag en broschyr om knipövningar så nu är det bara att knipa på!

Behöver jag säga att jag var heeelt slut när jag kom hem?!
Minsta lilla känns numera som en stooor grej…

1202929_f520_45127473Godkänd på efterkontrollen

Carolina

FamiljenVår ängel Joel

Ett känslosamt besök

Klockan ringde tidigt idag för hela familjen, när barnen skickats iväg till skolan var det dags för mig och Jonas att ta oss in till stan, det var dags för ett besök hos vår barnmorska.

Vi kom till Östra Sjukhuset i god tid, strejken som berör våra skärgårdsbåtar hjälper ju inte riktigt till utan gör att man får åka hemifrån betydligt tidigare än vanligt..

Att sitta i väntrummet på specialistmödravården är tufft och riktigt tungt, man ser andra lyckliga blivande föräldrar, kvinnor med växande magar och ibland även små bebisar – att se allt detta samtidigt som ens egna tankar bara snurrar är tungt, man tänker på hur vi borde ha det nu – all lycka och alla planer som helt plötsligt bara togs ifrån oss, det känns så orättvist! 😢

Vi skulle idag alltså träffa vår barnmorska för ett samtal, vi har inte träffat henne eller pratat med henne sedan Joel föddes stilla. När det blev vår tur så mötte inte bara hon upp utan även barnmorskan vi hade hela Oliver och Isabellas graviditeter och även första halvan av Joels innan hon blev sjukskriven, att se dem båda blev lite för mycket för mig och tårarna började rinna – igen.

Vi hade ett riktigt bra och långt (!) samtal – i 2 timmar var vi där, vi gick igenom allt som hände den där dagen den 21 mars, vi fick berätta om allt, allt ifrån hur/när vi fick beskedet till hur förlossningen gick och tiden därefter.

Det var prat, skratt och tårar, både från vår sida och från barnmorskans – de ville också se foton på Joel och det fick de såklart så gärna, och de sade som all personal som sett honom sagt; ”han är ju så fin, en helt perfekt liten kille” – vår älskade prins. 💙

Till slut så skildes vi åt men om några veckor ses vi igen, då är det dags för efterkontroll.

Carolina

Vår ängel Joel

Namnsdag

 
Idag är en speciell dag, en sån där dag där jag tänkt lite extra mycket på vår älskade ängel och jag hoppas att han har det bra där han är. ❤️️

Enligt senaste mens är nämligen dagen idag vår Joels BF-dag… Vi blev sedan flyttade på RUL till den 14:e, alltså torsdag denna kommande vecka. Det är en tung vecka vi har framför oss med besök hos kuratorn på onsdag (blev inget i fredags heller då hon även då var tvungen att vabba), BF-dagen på torsdag och så begravningen på fredag.

När vi hade besök av diakonen medan vi var kvar på sjukhuset så hade vi som en liten namngivningsceremoni för vår prins med bara mig, Jonas och diakonen närvarande – vi hade ceremonin på vårt rum och trots det sorgliga i allt så blev det en väldigt fin stund och vår son fick sitt namn: JOEL Ingvar Jonas. 💙

Joel är ett släktnamn som vi valt, min morfars pappa hette det, Ingvar fick han efter min pappa och Jonas efter sin pappa och idag den 10 april så har ju Ingvar namnsdag så idag är hans (och min pappas) namnsdag och jag hoppas så att de runt omkring vår ängel har firat honom på det sätt som han förtjänar.

Saknaden är så enorm!

Carolina

Gravid med nr 3

Rutinkontroll hos barnmorskan!

 Jag sov som en kratta inatt, vred och vände mig, var uppe flera gånger för att gå på toaletten och tittade mest på klockan, så som det ofta blir när man satt klockan tidigt för att man har en tid att passa.

Idag var det dags för ny provtagning och ett rutinbesök hos barnmorskan.

Att ta prover och besöka barnmorskan utan röst är en konst i sig, det är fruktansvärt jobbigt när man försöker pressa fram något att säga och inget ljud kommer ut – snälla, rara röst kom tillbaka snabbt nu, jag vill kunna prata igen!

Såå, hur såg då allt ut hos barnmorskan?
Bebis ligger med huvudet låååångt ner (och det känns kan jag lova!) men rörlig.

SF-mått: (v.34+5): 37 (!) cm
Blodtryck: 134/87 – något högt men inget annat tyder på några konstigheter
Järnvärde: 106 – nu är det dags att skärpa till sig med Niferexen
Blodsocker: 5,6

Nästa besök är den 21 mars och då är det dags att sammanfatta den här graviditeten och skriva ner eventuella önskemål inför förlossningen, känns helt galet att det redan är dags för det!

Det var ju några år sen min senaste förlossning, har ni några bra tips/önskemål som jag bör tänka på/ta med i min planering?

Carolina

FamiljenGravid med nr 3

Extra kontroll!

Som ni kanske minns så låg mitt blodtryck högt vid senaste barnmorskebesöket så jag fick tid igår, 1,5 vecka senare för att bara kolla blodtrycket.

Snabbaste besöket någonsin, kom dit, fick komma in, pratade lite snabbt, mätte blodtrycket och så ut igen.

Och hur låg det då? Jo, igår var det ordning och reda igen och trycket låg bra – ingen anledning till oro, kändes skönt. 🙂

Nästa besök är den 26:e januari, då väntar både barnmorskebesök och första TUL – blir spännande!

Carolina