Isabella

Förlossningsberättelse!

Ja, här kommer den – den ni alla väntat på och längtat efter! 😉
Min förlossningsberättelse med vår prinsessa Isabella – vilket pådrag det blev när hon ville komma till världen! 😉

På fredagskvällen den 20 februari 2009 satt jag här hemma i min ensamhet och surfade, Oliver och Jonas var ju hos mina föräldrar, de hade ju sovit där sen vi fick åka hem från förlossningen då det var falskt alarm tidigare under veckan – orsaken till att de sov hos mina föräldrar var ju för att jag själv skulle få vila och sova ordentligt på nätterna, tills det drog igång på riktigt…

Under några dagars tid hade bitar av slemproppen lossnat – men på fredagen var det verkligen EXTREMT, undrade verkligen hur mycket slempropp det skulle kunna finnas! *isch* Hade även mycket sammandragningar, men det hade jag ju haft i flera dagars tid, så det kändes inget annorlunda – satt vid datorn ganska länge på kvällen, tror klockan hann bli närmare 23.30 innan jag äntligen kom i säng.

Natten var som nätterna just då brukade vara, massa sammandragningar och toalettbesök – vaknade vid  7.45 ungefär och behövde då gå på toaletten igen – då kom ytterligare en MEGABIT slempropp och den här gången gjorde det ont samtidigt, gick in och försökte lägga mig igen för att sova några timmar till men det gick inte – helt plötsligt gjorde det väldigt ont, och ganska tätt också – skickade ett sms till Jonas vid 8 om att han borde nog komma hem nu, 5 minuter till gick och jag fick inget svar så då ringde jag honom och sa bara att han skulle komma hem.

Samtidigt startade jag datorn och gick in på varktimer.se för att kunna klocka värkarna och se hur långt det var emellan, om de var regelbundna osv – det var då nästan 3 minuter mellan värkarna, började få lite panik då jag såg på deras sida att om man var omföderska så skulle man åka in om man hade 5-6 min mellan värkarna, jag hade ju bara halva den tiden och dessutom bor vi avsides! Strax innan halv 9 kom Jonas hem, och då var det riktigt jobbig – vankade av och an och försökte andas igenom värkarna, Jonas ringde dels förlossningen och dels 112 – förlossningen sa att vi var välkomna in när som, så det var bara att vänta på sjukvårdspersonalen.

Ca 08.45 var sköterskan här, ställde massa frågor och så som vanligt, och sa att vi blivit uppgraderade till prio 1 så helikoptern skulle komma, samt en massa brandmän! Klockan 09.00 när jag stod o vaggade vid diskbänken så kändes det som att det small till och helt plötsligt var byxorna helt dyngblöta – vattnet hade gått! Därefter kändes det som att jag gick i ett töcken, allt blev bara kaos – jag gick in på toaletten för vattnet fortsatte att forsa, det kom en massa brandmän inspringandes, det hämtades bår, jag fick lägga mig i sängen och få lustgas – ja, jisses – det kändes helt sjukt! Från den stunden blev lustgasen i alla fall min bästa vän! Eftersom vattnet då gått så fick jag reda på att det kommer inte bli något snack om saken, det blir helikopter för min del in till Östra – men Jonas får INTE åka med den, utan han får ta ambulansbåten till Saltholmen och sen köra själv till Östra.

Sen blev jag lagd på båren, ut i det kalla, in i ambulansen, över till Styrsö där helikoptern väntade och så in i den – sen kom nästa kalldusch, jag skulle INTE få ha lustgasen under helikopterturen – då skulle piloterna också bli groggy!
Fick ta ett djupt sista andetag i min bästa vän innan narkosläkaren sprang ur helikoptern och lämnade den, och sen kom in igen. Helt plötsligt var man uppe i luften – sjuk känsla, trodde knappast man skulle åka helikopter när man höll på att föda barn 😉 Hade väldigt täta, intensiva värkar och läkaren verkade bli lite orolig, för gång på gång fick han kika så inte barnets huvud var på väg ut…

Helikopterturen från Styrsö till Östra Sjukhuset tog 5-6 minuter, men ändå hann jag fråga om vi inte var framme snart, läkaren svarade då att vi landar om ca 2 minuter – de minuterna kändes evighetslånga. Fick även reda på i helikoptern att jag inte kunde få någon lustgas förrän vi kommit upp till förlossningen – då det inte fanns någon ambulans tillgänglig som kunde komma ut med den. Inte kul, tyckte jag… att åka på bår där genom kulvertarna på Östra, utan lustgas, med massa värkar – fy tusan, det var nog det värsta jag varit med om.

Till sist så kom vi i alla fall fram till förlossningen (klockan var då 09.46), där konstaterades att jag var öppen 6-7 cm, 20 minuter senare var jag öppen alla 10 cm – barnmorskorna började då fråga mig "när kommer din man" flera gånger om, men hur tusan skulle jag veta det? Jag hade väl fullt upp då ändå… Lustgasen och jag var som sagt bästa vänner, utan den hade jag aldrig pallat med kan jag lova… det tryckte på konstant kändes det, ingen längre vila emellan – och barnmorskorna, ja de verkade mest oroade för att Jonas inte skulle hinna dit i tid… Mellan 10.30 och 11.00 någon gång kom i alla fall äntligen Jonas – så barnmorskorna kunde andas ut 😉

Allt flöt på som det skulle, men barnmorskan var en riktigt upprepande typ som hela tiden sen jag kommit in på förlossningen tjatat om att snart är huvudet helt nere osv… till slut fick jag en flashback från min förra förlossning, då alla pratade om att "snart så.." osv… men där hände ju minsann ingenting, och då började jag istället tänka på samtalet jag haft med läkaren nu under den här graviditeten, att om det inte händer något så ska det vara förberett för snitt, så när barnmorskan till slut gick mig ordentligt på nerverna (ca 11.40) så började jag gapa om att "ni ska lyssna på mig, det har Anna sagt – jag vill ha snitt NU" – barnmorskorna sa att det går inte att snitta eftersom huvudet då var så långt ner, men att de skulle hämta förlossningsläkaren.
 
Hon kom in och sa samma sak som barnmorskorna, och jag bara lyssnade, sen sa jag att de får då se till att barnet kommer ut NU – förlossningsläkaren sa då att de skulle sätta en mjuk sugklocka. När klockan var 11.50 satte de klockan, sen hann de väl göra ett dragande och då såg de att bebisen hade navelsträngen 2 varv runt halsen, så medans de pillade med att få bort den runt halsen så krystade jag ut bebisen, och plupp så var hon ute! Fick upp bebisen på bröstet, och barnmorskorna började prata om vad det var, en sa att det var nog en tjej – en annan skulle lyfta upp henne o titta, men då sa jag "Ja, det är en tjej – ni behöver inte titta" – för då jag var hos BM i vecka 37 och vi skulle kika så att bebisen låg med huvudet neråt, då bad jag henne titta vad det var för något – hon var inte helt säker, men sa att det till 95% var en tjej – så jag har alltså vetat om det i några veckor, och det har varit SVÅRT att hålla tyst för Jonas (han ville inte veta) – men jag klarade det!

Och att jag skulle fixa att föda barn med bara lustgas – det trodde jag ALDRIG, men det gick fint det med – men nu efteråt är jag lite besviken över att jag gick miste om badet den här gången! 😉

Klockan 11.53 kom alltså vår prinsessa till oss, klockan 12.07 kom moderkakan ut med en vikt på 650 gr och jag förlorade totalt 400 ml blod.

Prinsessans apgar blev 9-10-10.


Mamma och nykläckt dotter
(hann inte ens byta om till sjukhuskläder under förlossningen ;))

Carolina

About Author

admin

Kommentera