Idag är det den 15 maj 2016, det är exakt en månad sedan vi behövde begrava vår son och jag kan fortfarande inte förstå VARFÖR! VARFÖR fick inte vår alldeles perfekta lille kille stanna hos oss, han var så fin, så fin – och förmodligen såpass fin att han ansågs alldeles för fin för denna jord. ??
Livet känns så orättvist, jag kan känna mig så bitter ibland när man surfar på Facebook och ser uppdateringar från gravida där det klagas och gnälls en massa om allt möjligt rörande graviditeten – jag skulle gärna byta med dem, 1000 gånger om, bara jag fick behålla mitt barn hos mig. Förstå mig rätt, jag ÄR glad för andras skull men när man gått igenom något sådant här som jag nu behövt göra så känns små krämpor och annat så simpelt… och ja, det beror väl en del på avundsjuka såklart för jag är avundsjuk – jag ville ju också ha kvar min son. ?
Dagen till “ära” har vi monterat ihop Joels minnesskåp och det fattas lite smådetaljer inne i skåpet tills jag är helt nöjd men för stunden har jag gjort det så fint det bara går – allt för vår lille prins.
Finaste lille Joel – mamma älskar dig! ❤️️
Carolina
Känner igen mig så i det du skriver, tänker också ibland att hör jag någon klaga över gravidkrämpor eller att deras bebis håller dem vakna om natten, så vill jag bara skrika till dem att de ska vara oerhört tacksamma och lyckliga över att deras bebis andas och lever. Samtidigt vet jag att det är så man är, tog också livet för givet tidigare. Men nu efter att vår efterlängtade bebis togs ifrån oss så har allt i livet blivit så mycket mer värdefullt och våra två stora tjejer är vilket jag inte trodde var möjligt ännu mer betydelsefulla ja helt enkelt alldelses alldelses underbara små mirakel. Och jag är så glad att de finns. Massa kramar från en annan änglamamma som förstår exakt vad du går igenom.
Tänker på dig Carolina❤️ Så fruktansvärt orättvist. Förstår att det känns jobbigt att läsa om gravida som gnäller om sina krämpor. Har också varit en av dom som tyckte det varit tufft och tungt med graviditeter och gnällt om det. Men jag skulle mått och haft det så varje dag i resten av mitt liv för att alltid få ha mina barn hos mig. Hoppas jag aldrig behöver uppleva det värsta MAn kan vara med om. Jag börjar gråta bara jag tänker på att du förlorat din lille Joel, men ändå kan man (jag) nog aldrig förstå hur det känns om man inte varit med om det själv. Jag tänker på dig och skickar massor med kärlek och omtanke till dig❤️ Kram Maria